Vägen till KI

I december kommer antagningsbeskeden till vårens kurser och program, och det var ju inte så länge sen det var jag som väntade på svar om min framtida utbildning! Därför tänkte jag skriva lite om hur jag hamnade där jag är idag, vad jag gjorde innan jag kom in på läkarprogrammet och innan jag visste att jag ville plugga till läkare.

Läkarlinjen har kommit upp som alternativ lite då och då när jag tänkt på vad jag velat plugga efter gymnasiet, men jag är inte en av dom som haft en självklar läkardröm. Så min väg till läkarlinjen har haft en hel del avstickare.

När jag var klar med gymnasiet åkte jag till USA ett år för att plugga på Augustana college i Rock Island, Illinois. Tiden där blev en perfekt blandning av äventyr, skola och nya upplevelser. Jag som gått natur på gymnasiet passade på att läsa filosofi, antropologi och sociologi, och så sjöng jag i skolans kör vilket tog mycket tid och engagemang. När mitt år var till ända kändes det svårt att lämna alla nya vänner och mitt nya hem, men jag längtade till gamla bekanta Sverige igen.

Väl hemma jobbade jag på förskola, kollo och pluggade genusvetenskap. Jag flyttade från Stockholm igen och gick ett år på folkhögskola år 2012-2013. Jag gick en musiklinje och bodde på studenthem i en by utmed E4 i Norrland. Först efter dessa avstickare kände jag att pluggpeppen började bubbla upp inom mig. Jag hade hela tiden en plan på att fortsätta till universitet, men är glad att jag tog mig tid att utforska andra saker i livet innan jag sökte.

Min tanke på läkarlinjen var vilade när jag skickade in min ansökan under våren 2013. Istället sökte jag psykologprogrammet på KI och kom in! Det kändes superkul att få börja utbilda mig till ett yrke där man får arbeta nära människor och göra skillnad. Dessutom var jag glad att börja på just Karolinska Institutets psykologlinje, som jag hört var lite mer naturvetenskaplig än många andra psykologprogram – perfekt för en naturvetare som mig tänkte jag! Termin 1 på psykologprogrammet läser man kursen Grundläggande biologi, och jag tyckte den var så intressant och kul att plugga. Först ett tag efter att den var avslutad insåg jag att ganska få kurser på psykologprogrammet liknar den… Vi fick visserligen läsa en del hjärnanatomi och lite om hur fysiologiska sjukdomar kan påverkar psykisk hälsa, men inget gick upp mot den där korta biologikursen termin 1. Jag ville ha mer biologi och fysiologi, naturvetaren i mig ville ut!

För mig var det ett stort beslut att hoppa av psykologprogrammet och väcka tankarna på läkarlinjen till liv igen. Jag visste att mina betyg inte skulle räcka för att ta mig in, och att det alltså skulle krävas en del jobb för att få en plats. Jag skrev högskoleprovet och sökte också via PIL, den alternativa uttagningen med intervju. Jag kom inte in. Jag sökte igen. Jag kom inte in. Sen sökte jag igen och kom in i Uppsala, men inte på KI. Trots att jag verkligen ville börja i Stockholm bestämde jag mig för att köra – och så började jag pendla till Uppsala varje dag. Det var superkul att äntligen få plugga det jag ville, men pendlarlivet tog på krafterna. Jag sökte KI en gång till – och KOM IN! Till slut räckte allt hårt arbete, och jag knep en plats. Därför bytte jag våren 2016 från läkarlinjen på Uppsala till läkarlinjen på KI. Om man byter lärosäte kan man ansöka om att tillgodoräkna sig de delar man redan läst någon annanstans, men eftersom de olika universiteten har helt olika upplägg så jag fick börja om från början och gå termin 1 igen. Det kändes skönt att “komma hem” till KI igen och äntligen slippa alla tågtimmar.

Det jag gillar med min utbildning är att det är en naturvetenskaplig linje med ett framtida yrke där jag får göra skillnad. Jag är intresserad av människor och naturvetenskap, och på läkarlinjen får jag möjlighet att lära mig mer och utvecklas på båda dom fronterna! Jag är glad att jag inte gav upp när jag inte kom in direkt, utan fortsatte jobba mot mitt mål. Innan jag fick min plats hade jag en stark känsla av att jag inte platsade, eftersom jag blev ratad första gången jag sökte. När man väl kommer in märker man att min historia inte skiljer sig så jättemycket från många andras. Det är väldigt olika hur man tar sig in, vilken bakgrund och vilka beslut som ligger bakom att jag och mina klasskompisar är där vi är idag. Det är olika vilka betyg man har med sig från gymnasiet, hur många gånger man skrivit högskoleprovet, hur PIL gick och ändå är vi alla del av samma alldeles lagom kompetenta klass! När man väl är inne spelar det ingen roll hur många gånger någon behövt söka för att bli antagen.

Lycka till med era antagningsbesked!

img_2729
Jag hade ett foto på min antagning och mitt svar i mobilen för att kunna dubbelkolla att jag fattat rätt!  Det kändes så overkligt att jag till slut tagit mig in 🙂
Advertisements

2 thoughts on “Vägen till KI

  1. Hej Lovisa! Jag vill tacka dig för dina inlägg, speciellt detta. Jag har blivit oerhört motiverad inför plugget i resten av gymnasiet, för att i slutända, oavsett på vilket sätt, komma in på min drömutbildning. Trevlig sommar i förskott!

    Like

    1. Hej! Vad kul att du gillar min blogg och känner dig peppad! Säg gärna till om det är något speciellt du undrar eller vill veta mer om – jag tar gärna emot tips från er läsare. Glad sommar!

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s