Jubileumsbal och omtenta

Hej!

Igår hade Medicinska Föreningen vårbal för att fira sin 140årsdag. A Scalpella var inbjudna att sjunga, så jag och delar av kören var där och bjöd på en bit av vårt vårprogram (som vi dessutom ska sjunga i Skottland nästa vecka på vår körresa!). Efter vårt gig mötte jag upp några klasskompisar och gick på vårbalens eftersläpp, kul lördag!

Min bloggkollega Isabelle livesände faktiskt från balen via MFs facebook, så den som är nyfiken på hur en studentbal går till kan kolla in hennes videos här. Middagen verkar varit riktigt trevlig och kul. Roligt att hon fick med A Scalpella i en video också 🙂

 



 

Idag ska jag ägna dagen åt omtenta-plugg. Jag kuggade en anatomitenta tidigare under terminen, så det blir till att jobba dubbelt ett litet tag för att bli av med den.  När jag började läkarprogrammet försökte jag undvika att plugga på helgerna, men det har blivit mer och mer att jag får sitta några timmar både lördag och söndag. Ofta för att man inte hinner så mycket som man vill under veckorna, men också för att vissa moment kräver mer tid för en. Anatomi är en sån grej för mig, jag behöver verkligen repetera och repetera och repetera. Det räcker liksom inte att förstå ett koncept och applicera det på många situationer eller fenomen, utan man måste lära in varje namn och varje detalj utantill.

 



 

Nu har ju förresten antagningen för höstens kursstarter stängt på antagning.se, hoppas ni som sökt något kommer in där ni vill! Någon läsare som sökt KIs läkarprogram? Håller tummarna för er i så fall 🙂

När jag behöver plugg-pepp…

Ibland känns det som att man aldrig kommer bli färdig läkare. Man pluggar och pluggar och pluggar, får göra om moment och tentor och längtar efter ledighet.

När jag känner så brukar jag försöka tänka på några saker, nämligen det här;

  1. Folk har klarat det förr. Så är det faktiskt. Och många av dom har säkerligen också tvivlat och ifrågasatt längs vägen. Vissa läser en termins kurser i två terminer för att dom behöver extra tid för vissa moment. Och det har ju gått bra för dom ändå! Till slut blir man färdig.
  2. Vilka fina kollegor jag kommer få! Det här är nästan min favoritpunkt – jag ser fram emot att få jobba med mina klasskompisar och äldrekursare. Dessutom har jag anhöriga inom läkarkåren, och det hjälper också till på den här punkten.
  3. Förebilder. Det här hänger ihop med föregående punkt lite. När det känns tungt brukar jag försöka inspireras av kompisar och andra jag är impad av. Det kan vara hur någon ser på livet generellt, eller hur någon förhåller sig till plugg och pluggstress. Smått och stort som kan peppa mig när jag dealar med mitt.

Hoppas ni alla haft en fin påsk! Jag har firat med tentaplugg (hela termin 3 är en enda lång tentaperiod!) och TV-serier.

 

StockSnap_DM7JECHXXI
Foto: Caroline Ingebrigtsen via Stockstap.io

Farmakologi

 

Efter fredagens tragiska händelse på Drottninggatan blev det en känslosam helg för Stockholm och Sverige. Oro och sorg blandades med hopp och gemenskap i tragedins fotspår. KIs personal och studenter uppmuntrades att delta i den nationella tysta minuten idag 12.00. Jag och mina kursare tog paus i seminarieförberedelser för att hedra offren. Vardagslivet återkommer bit för bit efter en chockartad händelse, och veckostarten med studier och andra åtaganden bidrar till det.



 

I slutet av förra veckan och idag har vi haft föreläsningar och seminarium om farmakologi, alltså om olika läkemedel och hur dom fungerar. På förhand trodde jag att det inte skulle vara mitt favoritämne, men jag är verkligen positivt överraskad – jag tycker det är jätteintressant! Föreläsarna har gett oss ett bra intro till ämnet, och trots att det varit mycket nytt att ta in har det varit mer spännande än stressigt.

 

Det är kul att lära sig hur olika vanliga och mindre vanliga läkemedel kan ha en effekt på sjukdomar. Men för att förstå en medicins verkningsmekanism måste man påminna sig om den normala fysiologin i den berörda delen av kroppen, och dessutom lägga till vad som gått fel i ett visst sjukdomstillstånd. Det blir så tydligt att man hela tiden lägger till fler bitar i det jättestora pusslet som det är att gå läkarprogrammet!

 
Jag tycker det är skönt att man får chanser att repetera gammal kunskap längs sin väg på läkarprogrammet. Det är liksom inbyggt i programplanen. När det känns som att inget fastnar kan man dels trösta sig med att man får fler chanser att lära sig, och när saker väl återkommer brukar man minnas mer än man tror (iallafall om man börjar rota bland gamla anteckningar eller pratar igenom det med klasskompisar). Så himla bra! 

 

StockSnap_S5WGVL18A9
Foto: Freestocks.org

 

 

Från DFM till DSM

Hej!

 

Nu har jag börjat en ny etapp på min läkarutbildning – jag är klar med alla delar av tema 1, “Den friska människan” och har börjat tema 2, “Den sjuka människan”. Vad jag förstår så utformar alla lärosäten sina program lite olika , även om läkarlinjen totalt sett ska omfatta samma saker.  Här kan du läsa mer om hur just KIs läkarprogram är utformat om du är nyfiken! 

Hur som helst, precis som man kan gissa på temanamnet kommer vi läsa om sjukdomar nu, och inte bara hur en frisk och hel kropp fungerar. Det kommer vi göra fram till preklin-tentan i slutet av termin 4. Den första kursen på tema 2 börjar med ett avsnitt om immunologi och inflammation. Momentet har hittills innehållit lite repetition från föregående terminer, men också påbyggnad av ny kunskap. Mycket att läsa och långa föreläsningar står på schemat, men man får som vanligt ta en bit i taget. 

 

Det känns som jag började läkarprogrammet igår, men när man växlar om till nästa steg i utbildningen förstår man att det ändå går framåt! Det är peppigt att känna att man är på väg, speciellt när man är tentatrött och redo för sommarlov fast det bara är april 🙂