Topp 4

Vårens antagning närmar sig, ansökan öppnar den 15 mars. Du som hittat hit kanske är mitt uppe i funderingar kring vad du vill göra i höst. Då har du kommit rätt! Här kan du läsa inlägg om studentliv och Karolinska Institutet, och få en liten inblick hur det kan se ut att vara läkarstudent.

 

Dagens inlägg bli en snabbguide till läkarprogrammet på Karolinska Institutet! Här kommer min topp 4 på vad jag gillar med mitt program. 

 

  • Utbildningen – För det första måste jag ju peppa lite för mitt program! Det är mycket att göra, slitigt ibland och det finns stunder när jag är supertrött på att göra det jag gör dag ut och dag in, men generellt är jag jättenöjd! Det är intressant och utmanande, och för mig känns det viktigt och spännande att i framtiden få bidra till samhället genom mitt yrke. Det känns konstigt att skriva, eftersom jag har jättelångt kvar innan jag blir klar, men det är verkligen den kombinationen som jag tycker om. Det är en rolig och meningsfull utbildning!

 

  • Gemenskapen – Jag har ju hängt på KI i många år, eftersom jag började på psykologprogrammet redan 2013. När jag började på läkarprogrammet efter min avstickare till Uppsala hade jag alltså redan kompisar på skolan, och det var jättekul att återvända till alla gamla vänner och dessutom lära känna nya som började tillsammans med mig. Det blir en speciell gemenskap när man pluggar ihop, för man delar vardag med sina klasskompisar.

 

  • Studentliv + vanligt liv – I klassiska studentstäder, som Uppsala eller Lund kan man köra studentliv 100%. Men vill man ha lite av både och är KI asbra. Här kan man absolut få sin dos av studentliv, spex, föreningsliv och universitetsgemenskap OCH ha utrymme för annat också. Det tycker jag om, att både få gå in i pluggbubblan och verkligen leva studentliv utan att behöva välja bort annat som jag också gillar och som är viktigt för mig. Man kan köra på det som känns roligast för stunden och variera sig när man har flera alternativ. 

 

  • Stockholm – jag är partisk nu, för jag är uppvuxen här, men Stockholm är en superfin stad att bo i. Oavsett om man gillar museum, att gå ut och klubba eller att vara i naturen finns något för alla. Najs restauranger, fina fik och kul shopping (både nytt och second hand!). Massor av stadsdelar att upptäcka och besöka, föreningar och organisationer att engagera sig i. Och massor av folk att lära känna! En negativ grej är förstås att boende och mat är rätt dyrt här, eftersom stan inte är speciellt student-anpassad… Men lätt värt det tycker jag!

 

Undrar du som läser något generellt Karolinska Institutet eller specifikt läkarprogrammet här så säg till! Lämna en kommentar eller skicka ett mail till lovisa.wennlund@stud.ki.se så svarar jag gärna.

 

Läs vidare om hur andra studenter har det på sina kurser och program här, hos mina bloggkollegor: 

Oscar, läkarprogrammet T7

Linnea, läkarprogrammet T4

Isabelle, läkarprogrammet T2

Felicia, psykologprogrammet T2

Alicia, tandläkarprogrammet T4

Awaz, tandläkarprogrammet T2

Olivia, fysioterapeut T4

Linnéa, sjuksköterskeprogrammet på distans T2

Advertisements

Söka PIL

Hej!

Jag kämpar på med mitt tentaplugg, och hinner inte så mycket annat just nu. Hänger mest i mina föräldrars matsal där jag parkerat alla mina böcker och anteckningar, det är skönt att slippa släpa allt från plats till plats tycker jag. På andra sidan tentan hägrar vårterminen, min första termin med deltentamina istället för en stor per termin. Och dessutom kommer ju ett gäng nya läkarstudenter till KI! 

När jag sökte läkarlinjen visste jag att mina betyg inte skulle räcka för att ta mig in. Jag hade ett gammalt högskoleprovsresultat som var strax under vad jag behövde så den vägen var inte heller öppen när jag väl bestämde mig för att försöka. Det som är bra på just KI är att det finns olika vägar att ta sig in. Jag försökte satsa brett och skrev högskoleprov på högskoleprov för att höja mitt resultat. Dessutom sökte jag via PIL, en alternativ urval som inkluderar flera steg. PIL är ett bra alternativ för den som är behörig att söka läkarprogrammet, men har för lågt betygsnitt och lite för lågt HP-resultat för att bli antagen direkt med dom poängen. Eftersom PIL också innehåller en intervju blir den här antagningsformen en chans att visa på kvaliteteter som är bra att ha på läkarprogrammet eller som läkare men som inte syns eller mäts i betyg eller HP.

Dom som söker PIL går vidare utifrån deras HP-poäng. Det är olika vilket snitt man behöver men enligt den här sidan brukar det röra sig runt 1,40-1,50. Ungefär 400 kallas till prov och intervju, så gränsen beror på vad dom som söker PIL har på sitt högskoleprov. Provet man får göra är ett slags IQ-test, det är logikfrågor i den här stilen. Dessutom skriver man på provdagen ett personligt brev som ligger till grund för den intervju man sen genomgår om man går vidare. Cirka 160 av dom 400 som kallats till provet går vidare till intervju.

Jag har gjort PIL tre gånger. Första gången gick jag inte vidare från logiktestet. Jag blev så himla besviken kommer jag ihåg, det kändes som att jag var så nära men ändå så långt bort. Nästa gång jag sökte gick jag vidare till intervju men kom inte in på dom poäng jag fick av mina intervjuare. Den tredje gången var den gången jag kom in, och jag tror jag blev antagen via HP faktiskt. Men den andra gången jag gjorde intervjuerna var jag bättre förberedd och fick högre poäng än första gången.

Intervjuerna är uppdelade i två omgångar. Man får träffa två olika personer med olika koppling till läkaryrket eller forskning inom medicin. Personen bedömer den sökande efter specifika kriterier och sätter en poäng utifrån hur den sökande uppfattas. Här kan ni läsa vad som bedöms under intervjun. När jag sökte första gången förberedde jag mig inte så mycket, utan tänkte att det fick gå som det går. Intervjun visade sig vara tuffare än jag trodde, och jag kände mig helt utpumpad efteråt. Jag  tyckte inte att jag hade gett så klara svar på det mina intervjuare frågat efter och det kändes som jag inte varit så tydlig med vem jag var och varför just jag borde komma in. Nästa gång jag blev kallad på intervju bestämde jag mig för att förbereda mig noggrannare!

Om man utgår från vad intervjuarna bedömer en på kan man förbereda sig inför vad som dom kan tänkas fråga. För varje område funderade jag över mina starka sidor, vad som skulle vara en utmaning för mig och vad som var det jobbigaste dom kunde fråga gällande området. Då är man liksom redo om det kommer en tuff fråga som ställer en lite mot väggen. Jag var dessutom rätt nervös eftersom det kändes som mycket stod på spel, och då hjälpte det också att ha lite färdiga svar formulerade, iallafall på vissa frågor jag tänkte kunde komma upp. Med lite mer förberedelse i bagaget blev mina intervjuer roligare att genomföra och jag kände att jag kunde ge en mer tydlig bild av vem jag var och vad jag ville. Det är en speciell situation att vara i när man ska motivera för någon varför just en själv är den som ska antas till en utbildning men högt söktryck, så jag var nöjd när jag kände att jag gjort mitt bästa för att få fram vem jag var.

 
Det är olika vilka intervjuare man får, och mina kompisar som också gjort PIL har egna erfarenheter av sin sökning. Men såhär tänkte iallafall jag när jag ville ta mig in! Hoppas ni som jobbar på att bli antagna hittar pepp att söka igen till hösten. Kom ihåg att många sökt många gånger innan dom blev antagna 🙂 Om någon undrar något mer om PIL, skriv en kommentar så ska jag svara så gott jag kan. Här finns en FAQ som kan vara bra att kika på för den som vill söka! 

 

 

img_3803

Avslutar veckans inlägg med den här drömmiga bilden från campus Solna! Hörs nästa vecka, då är vårterminen 17 igång!